Oh perfect day

Jahapp, då är det konstaterat; Jag snubblar på mina egna fötter och allt går bläsch. Härliga tider va! Jag har varit på en föreläsning idag, gjort grupparbete, slarvat bort min cykelnyckel, grävt i soporna mitt i långhuset på jakt efter min nyckel, nästan ramlar två gånger när jag promenerade hem från campus på plan mark, haft planer för kvällen som nu inte blir av. Så ja, jag tror grävande i soporna var roligast, åtminstone för Frida som skulle vara mitt moraliska stöd men som istället stod bredvid och asgarvade och berättade för Moa i telefon i detalj hur jag såg ut. Ja det var ju bra att det roade någon (och säket flera andra jag inte känner som såg mig), skadeglädje är ju den enda riktiga glädjen! Så nu står min cykel låst på campus, YES! Sedan var det andra planer för ikväll som inte blev av, kul. Blev bjuden till ett födelsedagsfirande men nu känner jag mig bara less less less och inte som det bästa sällskapet. Dessutom skulle jag behöva GÅ till campus vilken skulle ta hundra år, åh jag saknar min cykel! Så på grund av min brist på att vara trevligt sällskap, läsning och irritation så får vi helt enkelt se hur det blir ikväll.

Nu ska jag ställa mig och laga mat, diska och sura.