Ju mer dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma.

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

American Girl

10 arbetsdagar kvar

Händer inte mycket i livet nu, förutom jobb då. Men jag har bara typ tio arbetsdagar kvar nu. Skööönt, nedräkningen har börjat! Så inte länge kvar jag återvänder till Örebro. Som jag har saknat det och alla fina människor jag har där! Men jag har fina människor här i Kungariket också. Jag kommer sakna dom när jag åker tillbaka till Öret. Jag önskar jag kunde träffa alla människor som jag har här lika ofta, som jag gjort nu, när jag är i Örebro. Men det går ju liksom inte, tyvärr. Vi bor ju alla lite utspridda och det är inte så mycket att göra åt. Men ja, dom är fina i alla fall. Jag hittat på lite allt möjligt senaste tiden med dom, mest med Sofia, Maria och Björn. Jag har varit ut och plockat blåbär (tre stycken, typ), grillat, plockat hallon, kollat på film och badad  Fias pool och spelat vatten-volleyboll eller vad det heter. Det var så roligt! :) Så trots att jag har haft mycket jobb har jag haft roligt Det är väl ungefär det jag hade att berätta och inga bilder får ni heller, dels för att jag inte tagit så många och dels för att de få jag har ligger på telefonen och jag är för lat för att föra över dom.

Allt, lite rörigt.

Jag fortsätter med jobbandet. Jag ska nu jobba fram till på tisdag och då har jag jobbat 8 dagar i sträck. Det  kommer nog att kännas. Sen är jag ledig en dag och jobbar ytterligare fem dagar. Så fortsätter det sen med en dag ledig lite här och där. Men det gör inte så mycket egentligen eftersom jag nu lyckats ordna så att jag är ledig hela sista helgen nu i juli plus fredagen då. Ska bli fint. Då ska jag nog åka till Stockholm för att umgås lite med Emelie. Wopa. Annars då? Förutom jobb gör jag inte så mycket, umgåtts med Fia har jag gjort och med Maria och Björn. Dom är bra dom. Nästa vecka är det planer för grillning och då hoppas jag Moa också kommer att dyka upp!

I helgen var jag i Norrköping också. Världens finaste helg och vad bra Norrköping är. Hade jag inte haft så fina vänner i Örebro nu eller hade jag vetat hur bra Norrköping var innan jag sökte universitetet hade jag nog sökt till Norrköping. Sen var helgen så fin, att umgås med Linda sådär. Var en smula jobbigt att åka. Men vi hann göra mycket! Vi tittade på film, gick på loppisar och fyndade, åt mat, drack vin och dansade fram till klockan tre på natten (utomhus). Det var så bra! Jag vill ha fler såna dagar och nätter. Jag saknar Linda och jag saknar Norrköping. Lite sådär. Jag har några få bilder på mobilen men har inte fört över dom till datorn än, men det kanske kommer någon annan dag.

Finaste loppisen

Jag var på fruktansvärt fin och mysig loppis igår. Den låg mitt i Arboga och var hur stor som helst. Jag blev nog en smula kär. Hade nog kunnat gått därinne hur länge som helst men Fia gillade det inte lika mycket som jag. Haha. Men det var verkligen en sån där rot-loppis, det var saker överallt. I lådor, i byråer, på bord och i fönstren. Jag älskade det. Måste ta med mig Linda och Christoffer dit någon gång,  dom skulle också gilla det!

 Jag hittade världens finaste matbord och stolar. Men jag har ju inte plats för sånt i min lägenhet nu. Men stolarna var så fina att det nästan skulle vara värt att köpa dom och spara för framtida bruk. Himla fina. Men ekonomin tillåter inga köp för framtiden nu så jag får helt enkelt hoppas att jag springer på såna igen. Det var föresten röda 50-60tals café stolar (600 kronor för 4 stycken). Åååh. På bilden nedan syns bordet och stolarna lite grann! Jag hittade också en jättefin string-hylla. Sofia tyckte den var jätteful, men jo, jag tycker den var fin. Jag ville köpa den, men såhär mitt i sommaren och inga pengar i juni var det inget alternativ direkt.

Fyra minnen

• När jag gick i sexan (tror jag det var) så smyg-sminkade jag mig till skolan. Jajemen, rebell som jag var. Jag fick inte sminka mig till skolan då, men alla andra fick. Precis som det var när man var liten, alla andra fick men inte en själv. Min granne hjälpa mig att ha på lite ögonskugga när vi hade kommit en bit hemifrån, och så ser jag plötsligt mamma åka förbi i bilen. Jag fick hjärtstillestånd och blev helt iskall på insidan. Jag minns fortfarande hur det kändes, usch. Hela dagen mådde jag dåligt och jag var livrädd för att gå hem. Men när skolan var slut var jag tvungen och hemma var både mamma och pappa. Jag minns inte riktigt vad som hände då egentligen, mer än att jag nog lova att inte sminka mig igen förrän jag fick för dom. Och två år senare fick jag sminka mig och då gick jag bananas. 14 år och jag hade nog på allt smink jag hade och himla glad var jag. Jag tycker nog smink är lika roligt idag som då. Om än inte en smula roligare idag.

• När min första pojkvän gjorde slut och jag verkligen kände hur hjärtat gick i tusen bitar. Jag minns hur ledsen jag var och jag trodde aldrig att det skulle sluta göra ont. Ung och dum som man var då tyckte man ju att hela världen rasade, all balans som fanns försvann och marken rasade. Men så var det inte riktigt, världens förändrades bara lite och likaså balansen men marken rasade inte. Men det är klart att det gjorde ont, förbannat ont. Någon man litade på försvann och behandlade en fel. Men det är inget som gör nåt idag, man lärde sig leva med det då och idag bryr man sig inte. Det man har kvar är fina och ganska så roliga minnen.

• När jag var 16 eller 17 så skulle vi ha tjejkväll hemma hos Sarah. Det var nog jag, Sofia, Sarah, Martina, Isa och Mia. Som vanligt skulle vi kolla på film och denna kväll blev den en skräckis, närmare bestämt filmen Instängda (som idag fortfarande är en riktigt obehaglig film!). Så där sitter vi alla sex ihop tryckta i Sarahs lilla rum så nära tvn vi kan komma. Och vid ett tillfälle blev vi alla så rädda så vi skriker rakt ut och Sarah som håller i sitt glas kastar hela innehåller rakt upp så det nästan blir som ett regn ner på oss alla. Jag tror vi alla först skriker till och sen började vi skratta så mycket att vi höll på att dö. Himla roligt var det, då i alla fall

• När jag var 13-17/18 ungefär så umgicks jag mycket med valskogare. Så mycket att till och med lärarna från på skolan trodde att jag var från Valskog. Men så är det ju inte, jag bara hittade kompisar därifrån. Jag hade aldrig haft så mycket vänner som jag hade då när jag började umgås med dem. Och jag minns hur vi i början alltid var på fritidsgården i Valskog. Vi satt inne i "mysrummet" som det hette och lyssnade på musik och gjorde mest ingenting. Jag mådde jättebra då minns jag. För jag hade ju massor med vänner! Det var fint. När vi sen började komma ifrån fritidsgården så började vi hänga på skolgården istället och åkte moppe. Vi tjejer fick åka bakom killarna, man fick den lite förstora hjälmen och man höll i sig jättehårt eftersom mopparna inte gick riktigt lagligt. Sen började den tiden övergå till att hänga i Gååses källare. Det blev nästan den nya fritidsgården, alla var där. Valskog var stället att vara på för mig fram till några månader innan jag blev 18
  
  Jag gjorde så mycket under den här tiden, jag mådde så fruktansvärt bra, jag funderade så mycket, jag bara var och jag blir så glad i magen av att tänka på det. Jag var in på massor av fester, åkte bil hela natten och kom inte hem förrän det ljusna, träffade massor nya med människor, längtade efter tatueringar och piercingar, undrade hur det skulle vara att flytta hemifrån, satt i säkert hundra olika soffor och såg alla möjliga människor med jättefyllor, var ledsen för att min syster flyttade, såg några riktiga slagsmål, såg killar bråka för att tillslut säga "jag älskar dig broshan", stod på mig när jag fick veta att en vi kände provade droger, en gång skrattade jag så mycket att jag var sekunder från att kissa på mig, tittade på en hel hockey match med ett gäng killar och kände mig manlig (första gången och troligtvis sista gången någonsin), ritade massor med bilder i paint och säkert hundra gånger har jag bara suttit med massor med vänner och tittat på film i timmar och känt att det räcker så. Man behöver inte göra mycket mer, inte ens prata. Det var bra då, det var så enkelt. Så stora delar av tonårstiden var himla fin.

3 nya saker

För någon dag sen skrev jag att jag fick jättefina födelsedagspresenter, jag har inte bilder på alla saker men jag har bilder på plånboken som jag tänkte bjuda på. Den är så himla fin!

Sen har jag också köpt mig en ny lampa. En fin, ganska så hög lampa med fot. Den är nästan lika hög som mig, inte riktigt men nästan. Jag var lite osäker på skärmen först, men jag tror jag börjar gilla den mer och mer. Nu måste jag bara få hjälp av pappa att byta kontakten så är perfekt. Jag längtar tills jag ska tillbaka till Örebro och får den på plats!

Min fotobok från blub har också kommit. Den är jättefin och jag har säkert bläddrat igenom den hundra gånger, minst! Jag är så nöjd över den så det kommer säkert bli massa fler såna där. En för varje år, eller två... eller tre. Fler ska det i alla fall bli! Denna blev på 116 sidor, och då med typ 350 bilder :)

Inte på riktigt

Jag gillar inte när man drömmer bra drömmar, såna drömmar som är för bra så att man mår fruktansvärt bra när man vaknar bara för att en sekund senare komma på att inget av det var sant. Att känslan man har när man vaknar inte finns på grund av något äkta utan nåt man bara drömt som inte stämmer alls. Fejk glädje och låtsas lycka, vad finns det inte att ogilla med det?

Sen är det ganska bra när det är tvärt om, när man drömmer något hemskt och vaknar med en känsla som gör ont och man är ledsen. Men att man då bara behöver vakna lite till för att komma på att det inte alls stämmer, att allting är bra och allt bara var en dröm.

Men åh. Jag hatar fejk glädje. Jag får nästan ont i hela kroppen hela dagen efter att jag haft en sån dröm. Man känner sig nästan lite ledsen hela dagen och så undrar jag hur livet hade varit om världen/livet hade varit lite mer som i drömmen. Men det kommer vi nog aldrig få veta.

22 år

Jag jobbat sex dagar och har nu ledig en vecka, har några få planer för denna veckan. Jag har tänkt att åka till Örebro en sväng, umgås med fina människor, åka till Linda i Norrköping och gå på Munken i parken och så gå på lite loppisar. Känns fint. Jag har ju också fyllt år, så nu är jag hela 22 år. Känns lustigt. Men ja, jag fick himla fina presenter! Jag fick en jättefin hattlåda och pengar till London av mamma och pappa. Så nu kan jag shoppa mer i London och en fin hattlåda att pryda min lägenhet med. Jag fick också fruktansvärt fina presenter av Linda och Christoffer. Jag fick... (trumvirvel)... en stringhylla! En av dom mindre varianterna, en fin en som ska sitta på väggen  bredvid min säng. Som ett nattduksbord. Jag är så glad att det nästan pirrar lite i magen. Jag fick också ett jättefint halsband och en überfin plånbok. Så nu slipper jag min trasiga. Härliga tider. Fina ljusgrejer och en bok fick jag av min moster också! Allt var verkligen jättebra och jättefint. Ska bli kul att få ta med allt till Örebro se hur det ser ut hemma :) Slutligen vill jag bara dela med mig av låten nedan, enjoy!