Fyra minnen

• När jag gick i sexan (tror jag det var) så smyg-sminkade jag mig till skolan. Jajemen, rebell som jag var. Jag fick inte sminka mig till skolan då, men alla andra fick. Precis som det var när man var liten, alla andra fick men inte en själv. Min granne hjälpa mig att ha på lite ögonskugga när vi hade kommit en bit hemifrån, och så ser jag plötsligt mamma åka förbi i bilen. Jag fick hjärtstillestånd och blev helt iskall på insidan. Jag minns fortfarande hur det kändes, usch. Hela dagen mådde jag dåligt och jag var livrädd för att gå hem. Men när skolan var slut var jag tvungen och hemma var både mamma och pappa. Jag minns inte riktigt vad som hände då egentligen, mer än att jag nog lova att inte sminka mig igen förrän jag fick för dom. Och två år senare fick jag sminka mig och då gick jag bananas. 14 år och jag hade nog på allt smink jag hade och himla glad var jag. Jag tycker nog smink är lika roligt idag som då. Om än inte en smula roligare idag.

• När min första pojkvän gjorde slut och jag verkligen kände hur hjärtat gick i tusen bitar. Jag minns hur ledsen jag var och jag trodde aldrig att det skulle sluta göra ont. Ung och dum som man var då tyckte man ju att hela världen rasade, all balans som fanns försvann och marken rasade. Men så var det inte riktigt, världens förändrades bara lite och likaså balansen men marken rasade inte. Men det är klart att det gjorde ont, förbannat ont. Någon man litade på försvann och behandlade en fel. Men det är inget som gör nåt idag, man lärde sig leva med det då och idag bryr man sig inte. Det man har kvar är fina och ganska så roliga minnen.

• När jag var 16 eller 17 så skulle vi ha tjejkväll hemma hos Sarah. Det var nog jag, Sofia, Sarah, Martina, Isa och Mia. Som vanligt skulle vi kolla på film och denna kväll blev den en skräckis, närmare bestämt filmen Instängda (som idag fortfarande är en riktigt obehaglig film!). Så där sitter vi alla sex ihop tryckta i Sarahs lilla rum så nära tvn vi kan komma. Och vid ett tillfälle blev vi alla så rädda så vi skriker rakt ut och Sarah som håller i sitt glas kastar hela innehåller rakt upp så det nästan blir som ett regn ner på oss alla. Jag tror vi alla först skriker till och sen började vi skratta så mycket att vi höll på att dö. Himla roligt var det, då i alla fall

• När jag var 13-17/18 ungefär så umgicks jag mycket med valskogare. Så mycket att till och med lärarna från på skolan trodde att jag var från Valskog. Men så är det ju inte, jag bara hittade kompisar därifrån. Jag hade aldrig haft så mycket vänner som jag hade då när jag började umgås med dem. Och jag minns hur vi i början alltid var på fritidsgården i Valskog. Vi satt inne i "mysrummet" som det hette och lyssnade på musik och gjorde mest ingenting. Jag mådde jättebra då minns jag. För jag hade ju massor med vänner! Det var fint. När vi sen började komma ifrån fritidsgården så började vi hänga på skolgården istället och åkte moppe. Vi tjejer fick åka bakom killarna, man fick den lite förstora hjälmen och man höll i sig jättehårt eftersom mopparna inte gick riktigt lagligt. Sen började den tiden övergå till att hänga i Gååses källare. Det blev nästan den nya fritidsgården, alla var där. Valskog var stället att vara på för mig fram till några månader innan jag blev 18
  
  Jag gjorde så mycket under den här tiden, jag mådde så fruktansvärt bra, jag funderade så mycket, jag bara var och jag blir så glad i magen av att tänka på det. Jag var in på massor av fester, åkte bil hela natten och kom inte hem förrän det ljusna, träffade massor nya med människor, längtade efter tatueringar och piercingar, undrade hur det skulle vara att flytta hemifrån, satt i säkert hundra olika soffor och såg alla möjliga människor med jättefyllor, var ledsen för att min syster flyttade, såg några riktiga slagsmål, såg killar bråka för att tillslut säga "jag älskar dig broshan", stod på mig när jag fick veta att en vi kände provade droger, en gång skrattade jag så mycket att jag var sekunder från att kissa på mig, tittade på en hel hockey match med ett gäng killar och kände mig manlig (första gången och troligtvis sista gången någonsin), ritade massor med bilder i paint och säkert hundra gånger har jag bara suttit med massor med vänner och tittat på film i timmar och känt att det räcker så. Man behöver inte göra mycket mer, inte ens prata. Det var bra då, det var så enkelt. Så stora delar av tonårstiden var himla fin.