Ibland, men bara ibland, känner man sig ganska liten.

Det händer inte mycket på Hertig Karls Allé just nu. Pluggandet går framåt och snart äntrar vi några månader av c-uppsatsskrivande. Vilket både känns spännande och nervöst, men som tur har jag en himla bra kompanjon att skriva den med. Så jag tror det kommer blir några himla roliga men tuffa månader! Idag fick vi tentan för den här delkursen också, en 48 h tenta. Vilket innebär att vi har så många timmar att skriva den på, den ska in på torsdag kl. 14. Vår lärare sa att vi skulle kunna skriva den på ca 8 timmar. Om det ändå vore så väl, de seminarier vi har haft känns inte alls som om att det har varit förankrade i vad tentan handlar om. Lite som att vi pluggar socialt arbete med skriver tenta om rymden. Tentan ligger på hela sju frågor som ska besvaras på max nio sidor. Inte. Alls. Pepp. Men på något himla vis ska väl det här lösa sig också, lämna in något gör man ju alltid. Men återigen får dom kvalité efter tid.

Men förutom att plugga så gör jag egentligen inte så mycket. Umgås mest med fina människor. Känns som man hamnat i en lite osäker svacka just nu. Om åtta månader så är jag (förhoppningsvis) klar med mina 3.5 år på universitetet. Då ska jag börja jobba - på riktigt. Eller ja, jag kan göra det. Har hört att man faktiskt måste få ett jobb först. Då kan jag sitta i en position och fatta viktiga beslut gällande människor, beslut som påverkas deras liv. Ska dom få hjälp? Kan dom ta hand om sina barn? Har den här människan rätt till bistånd? Jag har ju förstås gjort ett aktivt val i vad jag vill jobba med. Men det känns helt galet, att jag som 24åring kan komma att sitta och fatta såna beslut. Det är så snart bara. Det får mig att känna mig så liten, att jag inte är gammal nog att fatta såna beslut. Men så vet jag också någonstans att jag kan det här, det jag inte kan lära jag mig (jag menar, man kan plugga arbetets teori som en dåre men att göra det i praktiken får man faktiskt lära sig då). Jag vet om allt det här, men ändå, ibland känns det ganska så svindlande.

För att lätta upp detta inlägg så delar jag med mig av det klipp Linda skickade till mig idag. Som gjorde att jag skrattade så högt att det ekade i hela lägenheten och fick mig att längta till den dag jag kan köpa mig en egen chihuahua och ge Erkki en kompis!