Saheli Sangh

Nu har praktiken här officiellt tagit slut, igår hade vi avslutnings middagen vilket var himla trevligt men även lite ledsamt. Men det jag ville dela av mig här nu är att jag har varit i sådana konstiga och jobba situationer här. Nu i veckan var på Saheli Sangh som är en organisation i ett red-light distrikt område där organisationen jobbar för att förbättra situationen för dom prostituerade där. Grejen är den det här området är alltså flera gator med bara bordeller, alltså tänkt er våningshus med endast bordeller. Det ligger i det äldsta delarna av Pune och det finns ungefär 4000-5000 prostituerade där, på endast en gata går det ca 150.000 kondomer på en månad. Det värsta av det här är det de flesta av kvinnorna här är offer för trafficking och kommer både från andra länder men också från mindre byar här i Indien, de kan vara kidnappade eller sålda av någon av deras släktingar (föräldrar, mostrar, farbröder etc.). Första dagen vi är på organisationen får vi bara information och andra dagen ska var vi ute och gick på området och det är verkligen kvinnor överallt och män som är där för att köpa sex. Saheli Sangh har inga falska förhoppningar om att de kommer att få bort prostitutionen utan det jobbar mer för att förbättra livet för kvinnorna så gott det går. När vi gick igenom området såg vi män överallt och det var helt öppet på något sätt, man smyger inte med att man är där och när vi gick in ett av trapphusen kom det och gick män överallt och jag mår/mådde illa av tanken utav att veta vad det gjorde där, att veta vad det kan vara som händer på andra sidan väggen. Efter att gått upp fyra våningar fick vi komma in på en bordell. Så jag har alltså suttit i en bordell med bordellägare, fyra prostituerade och druckit thumbs up (indisk cola typ). Det känns helt ärligt bara stört. Att veta att dessa tjejer högst troligt är tvingade till detta och offer för trafficking gör hela situationen bara sjuk och svår hanterlig. Men där fick man sitta och svara på frågor om Sverige, men också se rummen där tjejerna 'jobbar'. Jag kan fortfarande inte förstå att jag har suttit inne på en bordell. Jag kan heller inte förstå att människor nyttjar (och på så vis stöttar) en sån industri som är så vidrig. Kan människor, världen över, sluta behandla människor så fruktansvärt illa och sluta ha såna sjukliga behov! Jag tror nog att den dagen var den värsta här i Indien, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, fakta, hur det kändes och hur det var där. Jag vet inte riktigt vad jag heller förväntade mig när jag fick veta att vi skulle dit men det var absolut inte det där. Tror jag. Eller jag vet faktiskt inte. Det gick nog vara inte att föreställa sig. Den maktlöshet man kände där, när till och med organisationen säger att det inte har hoppet om att det aldrig går att komma ifrån det. Så länge det finns efterfrågan finns det marknad. Men all jävla cred till dom människorna som jobbar där, som gör allt dom kan för att underlätta livet för dom som har hamnat där.